Jonna på upptäcktsfärd i världen

Vi ar nu tillbaka i kolkata, varmen, fukten och trafiken. Men det var valdigt skont att komma tillbaka in i lagenheten, min fristad.

Ok, var semester, jag kan borja med att saga att det kommer vara ett minne for livet.

Forsta tagresan gick smartfritt, vi kom fram i en mysig liten by dar vi akte hast och vagn till hotellet. Det var en mycket vacker omgivning med grona berg och luften gick att andas. Det hela borjade med andra ord bra, tank om det kunde slutat lika lyckligt.

Sondag eftermiddag skulle vi ta nasta tag till den by vi skulle jobba i. Taget var 1 h forsenat, vilket ar helt ok. En timme senare tuffar taget ivag och vid kvart i tolv ska va vara framme, dar nagra man vantar pa oss och har bokat hotellrum. Eftersom det ar alldeles for farligt att aka bil sa sent... for det ar 15 km fran stationen dit vi ska. Vi ska borja jobba kl 6 imorgon. framat sju sa stannar taget, vid den har tiden ar det redan morkt sa vi visste inte vart vi var. Ingen kan forklara varfor vi stannar, men vi far hora att det gar om en halvtimme igen. En vakt sager att vi kan ga och ata for de gar nog inte fran kl atta. Svenskar som vi ar sa star vi dar kl atta. Men da far vi hora att taget gar nog inte forran kl nio... svenskar som vi ar sa tror vi pa de, vi vantar pa taget tills en man sager att har ar det inte sakert for er att va, sa vi gar av taget och satter oss och vantar ute i svarta natten.

Taget gar inte kl 9, det kommer ga kl halv elva, nu borjar vi bli trotta for det var for varmt natten innan for att kunna sova skont, och natten innan de sa sov vi pa ett tag.

Taget gar inte kl halv elva, det kommer ga klockan tolv. Nu ser jag att av varat tag ar det bara 2 vagnar kvar... smatt orovackande. Men det ska tydligen docka med nagot annat tag...

Taget gar inte klockan tolv. Det ska ga kl tva. Fragan ar om vi ska skita i taget forsoka hitta nagonstans att sova och forsoka iman igen, men vi vantar. Klcoan 1 sitter emma upp och sover och vi inser att nu far vi gora nagot, for om det var osakert att aka bil med tre man i en jeep sa ar det nog inte sakert att sova har.

Vi fragar nagon i biljettkassan, de far en liten chock att vi sitter ute i morkret sa de laser in oss i nagon sorts vanthall, har somnar jag och emma pa en liten liten bank i fosterstallning, medan en man sitter brevid och overvakar oss.

Klockan 2 gar taget, och det ska vara framme kl 6. jag staller klockan och vaknar klockan halvsex for vi maste forsoka lista ut nar vi ar framme, och min hindi ar inte perfekt.

Klockan 6 ar vi inte framme, vi har nu helt gett upp hoppet om att denna resa kommer fa ett slut. Och nu far nagra skitungar syn pa oss och borjar sla sina forbannade plastleksaker mot oss som later nagot frutansvart. Har tankte jag pa vad mamma mia sa till mig innan jag akte, kom ihag jonna att indierna ar mindre an dig.

Vi ar framme  klockan 11. Det tog 19 timmar!

Val framme sa ar mannen ocksa trotta, de har ju vantat pa oss... och de blir lite besvikna nar de inser att vi inte kan borja jobba direkt. Vi ska istallet borja med intervjuverna tidigt imorgon.

Har far vi god mat och vatten men det drojer inte lange innan vi inser att detta inte var nagot mineralvatten. Jag blir sjuk redan pa eftermiddagen och samre under natten. Pa morgon ar jag stendod och arkar inte ga upp ur sangen, emma ar fort hyfsat pigg sa hon aker ivag.

Dagen efter ar jag fort dalig sa det blir inget vettigt gjort da heller. Och nu var det dags att aka hem igen.

Och nu borjar allt om igen, taget ar 1 h forsenat. Det ar 2 timmar och 8 minuter forsenat. Det ar 3 h forsenat. Det kommer inget tag... nu ar jag inte bara sjuk och trott utan fruktansvart forbannad. Vi tar ett annat tag som vi far betala dyra pengar for. Och det gar sonder 15 min innan vi ar framme.

Jag vill aldrig mer aka tag i indien, men jag maste gora det pa mandag, da ska jag borja utvardera ett vattenprojekt.