Jonna på upptäcktsfärd i världen

Vi ar nu tillbaka i kolkata, varmen, fukten och trafiken. Men det var valdigt skont att komma tillbaka in i lagenheten, min fristad.

Ok, var semester, jag kan borja med att saga att det kommer vara ett minne for livet.

Forsta tagresan gick smartfritt, vi kom fram i en mysig liten by dar vi akte hast och vagn till hotellet. Det var en mycket vacker omgivning med grona berg och luften gick att andas. Det hela borjade med andra ord bra, tank om det kunde slutat lika lyckligt.

Sondag eftermiddag skulle vi ta nasta tag till den by vi skulle jobba i. Taget var 1 h forsenat, vilket ar helt ok. En timme senare tuffar taget ivag och vid kvart i tolv ska va vara framme, dar nagra man vantar pa oss och har bokat hotellrum. Eftersom det ar alldeles for farligt att aka bil sa sent... for det ar 15 km fran stationen dit vi ska. Vi ska borja jobba kl 6 imorgon. framat sju sa stannar taget, vid den har tiden ar det redan morkt sa vi visste inte vart vi var. Ingen kan forklara varfor vi stannar, men vi far hora att det gar om en halvtimme igen. En vakt sager att vi kan ga och ata for de gar nog inte fran kl atta. Svenskar som vi ar sa star vi dar kl atta. Men da far vi hora att taget gar nog inte forran kl nio... svenskar som vi ar sa tror vi pa de, vi vantar pa taget tills en man sager att har ar det inte sakert for er att va, sa vi gar av taget och satter oss och vantar ute i svarta natten.

Taget gar inte kl 9, det kommer ga kl halv elva, nu borjar vi bli trotta for det var for varmt natten innan for att kunna sova skont, och natten innan de sa sov vi pa ett tag.

Taget gar inte kl halv elva, det kommer ga klockan tolv. Nu ser jag att av varat tag ar det bara 2 vagnar kvar... smatt orovackande. Men det ska tydligen docka med nagot annat tag...

Taget gar inte klockan tolv. Det ska ga kl tva. Fragan ar om vi ska skita i taget forsoka hitta nagonstans att sova och forsoka iman igen, men vi vantar. Klcoan 1 sitter emma upp och sover och vi inser att nu far vi gora nagot, for om det var osakert att aka bil med tre man i en jeep sa ar det nog inte sakert att sova har.

Vi fragar nagon i biljettkassan, de far en liten chock att vi sitter ute i morkret sa de laser in oss i nagon sorts vanthall, har somnar jag och emma pa en liten liten bank i fosterstallning, medan en man sitter brevid och overvakar oss.

Klockan 2 gar taget, och det ska vara framme kl 6. jag staller klockan och vaknar klockan halvsex for vi maste forsoka lista ut nar vi ar framme, och min hindi ar inte perfekt.

Klockan 6 ar vi inte framme, vi har nu helt gett upp hoppet om att denna resa kommer fa ett slut. Och nu far nagra skitungar syn pa oss och borjar sla sina forbannade plastleksaker mot oss som later nagot frutansvart. Har tankte jag pa vad mamma mia sa till mig innan jag akte, kom ihag jonna att indierna ar mindre an dig.

Vi ar framme  klockan 11. Det tog 19 timmar!

Val framme sa ar mannen ocksa trotta, de har ju vantat pa oss... och de blir lite besvikna nar de inser att vi inte kan borja jobba direkt. Vi ska istallet borja med intervjuverna tidigt imorgon.

Har far vi god mat och vatten men det drojer inte lange innan vi inser att detta inte var nagot mineralvatten. Jag blir sjuk redan pa eftermiddagen och samre under natten. Pa morgon ar jag stendod och arkar inte ga upp ur sangen, emma ar fort hyfsat pigg sa hon aker ivag.

Dagen efter ar jag fort dalig sa det blir inget vettigt gjort da heller. Och nu var det dags att aka hem igen.

Och nu borjar allt om igen, taget ar 1 h forsenat. Det ar 2 timmar och 8 minuter forsenat. Det ar 3 h forsenat. Det kommer inget tag... nu ar jag inte bara sjuk och trott utan fruktansvart forbannad. Vi tar ett annat tag som vi far betala dyra pengar for. Och det gar sonder 15 min innan vi ar framme.

Jag vill aldrig mer aka tag i indien, men jag maste gora det pa mandag, da ska jag borja utvardera ett vattenprojekt.

mina roda flipp flopp borjar bli gammla de fyllde faktiskt 5 ar den 6 juni.

Den 6e juni 2004 visade jag runt pappa i grandy, den stadsdel i Uppsala jag spenderade 3 ar i med att forsoka bli vuxen. Denna dag sken solen och medan mamma stodade ur lagenheten for besiktning sa vandrade vi genom 4H gardarna ner till Granbycentrum dar det denna nationaldag bjods pa prinsesstarta, vilket var badas favorit. Jag lyckades forklara for pappa hur "inne" det var med flipp flopp och jag lyckades aven overtyga honom om att jag minsann behovde tva par. Det blev ett par vita i tyg som holl i tva sommarlov darefter. Sen blev det de par roda som jag sitter i har framfor datorn och ska skriva klart IMSEs hemsida och forberada mig for uppdateringen av agro-fuel projektet till helgen. Vi ska for tredje gangen aka tag genom indien.  

Dessa roda skor har sett en hel del, de var pa var forsta magaluf resa sommaren 2004 mina strandskor dagtid och fick bli Sophies party skor framat natten. Skorna foljde med sophie in pa grabbarna grus, den glade viking och for att gora final pa casablancas dansgolv och givetvis dess bardiskar. Synen nar Sophie foll ner fran baren ratt ner i en soptunna med fotterna i vadret kommer jag sent glomma. (att vi aven filmade hela resan och jag ar ensam om att ha en kopia har jag fortrangt)

Skorna foljde aven med till maroco julen 2004 och om jag minns ratt sa foljde skorna aven med mig till magaluf varen 2005 och efter studenten 2005.

Kanarieoarna julen 2005, thailand julen 2006, kreta sommaren 2007, malaysia, singapore, indonesien och barcelona sommaren 2008 och Tanzania, Kenya, Rwanda och Uganda 2008/2009 fick skorna faktiskt stanna hemma och tur var nog de, annars hade det nog inte varit mycket kvar av dem. 

Skorna foll dock i glomska framat hosten nar modet bytte skepnad till ballerinaskor som faktiskt fortfarande forfoljer oss. Men skorna blev inte dammiga i nagot litet horn. Mamma skrubbade bort alla bevis pa vad de hade fatt uppleva sa att till den grad de bytte farg till vita. Skorna hade nu blivit mammas tofflor och har de senaste fyra aren varit hennes favoriter.

Nar jag insag att jag till denna resa behovde att par taliga skor sa var det bara ringa och gora mamma besviken. Men jag kan gora mamma glad med att beratta att skorna inte riktigt klarar lervallingen har, jag ser ut som bambi pa hal is. Sa jag har kopt mig ett par mycket fula men nodvandiga skor, och de roda skorna har nu blivit mina tofflor i lagenheten eftersom att vi har fatt nagot slags husdjur som bajsar pa vart golv.  Vart husdjur har inte riktigt vagat visa sig an, men vi anar att det ar en odla eller tva.   

Eftersom att jag har tjata om varmen sa kan jag uppdatera er om det nuvarande laget, det ar inte sa farligt varmt langre! Det har borjat regna, inte i de mangder som kommer men luften ar battre, sen finns det ju da helt andra problem sa som avgaserna.

Eftersom jag klagat pa varmen sa kan jag nu byta amne till trafiken. Mannsikor har inget folkvett, tuta och kor, den starkaste overlever. Personbilarna ar varst, kanns ungefar sa som jag uppfattar hur nyrika spenderar pengar, allt ska overdirvas. De skulle inte tveka en sekund om att kora over en manniska. Trafiken har inga regler, har samlas bussar, lastbilar, cyklar, mopeder, moped-taxi, cykel-taxi, vagn-taxi och givetvis 1000 gula taxibilar, men aven gaende i alla former kor aven inkluderat. Det finns inget som hastighetsgrans, vejningsplikt, eller alla andra regler (nej jag har inte korkort an...) slutsatsen blir iaf att trafiken ar helt livsfarlig.

En annan konsekvens av detta ar avgaserna, luften ar giftig, klockan 11 en vardag vill du inte kliva utanfor dorren.

Denna trafik tar jag och emma oss igenom varje dag en halvtimme med buss till kontoret. Denna bussresa ar en klass for sig, eftersom att bussbolgen ar privatagda och trafiken i ovrigt saknar sunt fornuft, sa tar de pa sa mycket folk pa bussen att bussen sjalv skulle vilja spricka. Och bussen kor mycket fort, bromsar haftigt, man kan ju nastan se en fordel i att det ar sa mycket folk pa, for man kan inte flyga ivag nar bussen tvarbromsar.

(jag som brukar klaga och absolut inte gillar sj, har nog andrat uppfattning)

Men indien ar underbart pa sitt egna speciella satt, och nej jag skulle inte ta med mamma hit.

Nu till vart jobb, hiarkier kan vara bra nar hogsta honset har vagarna forbi och erbjuder mig att utvardera ett vattenprojekt, fran borjan sa skulle jag, enligt vad personlen talat om, gora en hemsida at imse och svara pa mail. Detta var jag ocksa nojd med for det var ungefar vad jag vantat mig av en praktik. Men nu blev det inte sa, istallet sa ska jag utvardera ett rain water harvesting projekt, projektet i sig ar stort men min uppgift ar att utvardera den del som IMSE hade ansvar for, sa det ar 20 skolor var av jag tanker ga igenom 10 dar jag framst kommer intervjuva larare och elever. Problemet har nu ar att det ar val tankt att bli en mindre c-uppsats och tiden ar knapp och jag ar en aning forvirrad, som tur ar sa har jag en del forkunskaper om vatten. Vad jag ska ha for fragestallning och vinkel pa det hela har jag inte bestamt men maste nog gora det idag. Under tiden jag gor detta sa ska emma utvardera ett micro credit program. Men forst av allt sa ska vi i helgen ivag norr ut mot gransen till nepal och gora en sa kallad follow-up pa ett agro-fuel (biobransle) projekt, det ar lite spannade nar folk i berlin skriver vad som saknas och jag och emma ska fylla i luckorna. vi har aven insett att det ar ganska mycket som ska goras dar ocksa, sa jobba far iaf gora! Denna region ar den fattigaste delen av indien har harjar gerilla teorrister och annat spannade folk.. (vi har aven med lite hjalp av lonely planet tagit reda pa att det finns en nationalpark dar sa vi tankte passa pa att rida lite elefant)

Hindi ar ett otroligt svart sprak och jag har inte lart mig saga hej eller hejda, sa det blir ingen hindi, men puss och kram pa er fungerar ju ocksa.